torsdag 19 september 2013

:)

Hej! Jag har följt din blogg enda sen du kom till USA och det är så spännande att läsa om vad du gör! Jag vill åka iväg nästa år och har precis blivit preliminärt antagen av STS (då jag har speciella allergier). Jag hoppas verkligen jag kommer iväg!

Men jag har i alla fall 2 frågor till dig :) Den första är om skolan är tuff i USA? Många säger att det är lätt medan en del säger tvärtom, haha. Sen undrar jag vad din första reaktion var när du fick reda på att du skulle bo hos ett äldre par i stället för en familj med barn i din ålder?

Ska bli jätte roligt att fortsätta läsa om ditt liv i USA! 
Kram Amanda :)


För det första, du ska bara veta hur glad jag blir över att höra att du läser min blogg!!! Blir verkligen jätteglad! Och gud vad kul att du också ska åka i väg! Tiden innan själva avresan är så rolig och galen! 

Skolan kan vara både tuff och lätt, mycket beror på vilka klasser du väljer! Till exempel är US History ganska tuff för det är mycket att läsa och många händelser som vi som européer aldrig har hört som läraren tar för givet att man kan. I bland är det också svåra ord som gör det lite knepigare men det blir lättare och lättare för varje dag så det är bara att fortsätta kämpa! Jag tar bara en honors class, d.v.s en "extra" svår klass, och det är min matteklass pre-calc. I Sverige läser jag natur så själva grejerna som vi gör är faktiskt inte så svåra, det som är en liten utmaning är att vi går väldigt snabbt framåt och att jag i början inte förstod alla mattetermer, men även där så lär man sig snabbt. Och jag är mycket bättre än många andra i mattegruppen så så tufft är det inte!:)
Annars är klasserna enkla, man får 100% i betyg om man gör sina läxor som oftast är väldigt lätta eller följer med på lektionerna. Man kan också väldigt lätt samla på sig en massa "extra credit" för att till exempel kunna stava ett ord, ge läraren ett paket med pennor eller andra enkla saker, så poäng är lätta att samla! Dessa kan man använda för att höja sina betyg... Tänk om det vore så lätt i Sverige?!

Ja du, under alla de år som jag drömt om att bli en utbytesstudent så har jag alltid sett framför mig att jag skulle bo i en värdfamilj som hade barn i yngre tonåren och att jag skulle vara den enda utbytesstudenten, det fanns inget annat för mina ögon. Men när jag fick min placering och jag skulle läsa igenom brevet från värdfamiljen och bestämma mig för att tacka ja eller nej så försvann allt det där. Man har väntat så länge på att få det där samtalet att jag bara blev så himla glad att någon hade valt mig! Och ärligt talat spelade nog det faktum att de bodde i Texas också roll, det kändes som en spännande stat. Och alla de oroligheter som jag hade kring ett äldre par, dubbelplacering osv. försvann när jag läste brevet från värdfamiljen, de verkade bara så gulliga! De berättade i brevet om deras gamla utbytesstudenter och att jag gärna fick kontakta dem vilket jag gjorde med den svenska tjej som de hade för 2 år sedan. Och när jag hade pratat med henne, och hon berättade hur de var de snällaste människor hon mött, så kändes det självklart att tacka ja! Jag frågade också hur det var att bo med en annan, vad man gjorde om man inte kom överens och hon hade så bra svar att jag blev helt lugn! Att de hade hade haft dubbelplaceringar förut gjorde också att jag kände att de visste hur man skulle hantera det, inte favorisera osv. Så jag tackade ja och har idag en så himla snäll värdfamilj! Och jag inser nu vilken fördel det kan vara med att ha en placering som jag har, värdföräldrarna har massor av tid och jag har en annan europé att skratta åt alla galna amerikanare med. Vi har filmkvällar, spontana danspartyn och vi bakar kakor tillsammans, kunde inte bett om en bättre värdsyster! 

Sorry för uppsatsen till svar, men hoppas att det hjälper lite! Ställ gärna fler frågor om du har några, det är bara roligt!
Kram!
Janine är duktig och gör läxor och jag bloggar :)






1 kommentar:

  1. Tack för ditt svar! Haha ett långt svar är bättre än ett kort! ;)

    SvaraRadera