Tiden bara flyger iväg och jag måste påminna mig själv om att det är dags att uppdatera bloggen, sorry för det! Veckan som gått har flygit förbi och jag kan knappt fatta att det är dags för fredag redan. Men det är ingen vanlig fredag imorgon utan.... DET ÄR HOMECOMING!! Det betyder att hela veckan har alla taggat till inför Homecomingmatchen genom att det har varit olika utklädnadsteman varje dag. Jag har inte klätt ut mig, har knappt haft tid att blinka så att hitta de rätta kläderna blev lite för mycket haha. Men vissa har verkligen gått fullt ut och idag när temat var "Grottmänniskor" var min mattelärare utklädd och matchande med hennes man som är lärare i klassrummet bredvid, verkligen så kul att se! Önskar att jag tagit ett foto men jag var tvungen att koncentrera mig på något annat, nämligen att dra ner min klänning...
Jag kom till skolan i morse med en klänning som inte för kort i mina ögon, ca 10 cm ovanför knät men redan när jag gick in i klassrummet för 1st Period sa min lärare att hon inte var säker på min klänning, hon tyckte att den var lite för väl kort för att passa dresscoden... Jag drog ner den och sa "neeeeeej dååå, den är inte alls för kort!" och hon gav sig med ett snörp på munnen... Sedan i min 3rd Period säger min teaterlärare att min klänning är för kort och jag drar ner den lite och svarar än en gång att "Neeeeej dååå, den är inte alls för kort, det här är 5" över knät..." och att jag faktiskt har sett tjejer med kortare shorts och klänningar i skolan. Hon säger att det är myyycket mer än 5" inches och så frågar hon om jag har leggings eller byxor med mig, vilket jag inte har (förutom mina basketshorts, vilka jag INTE tänka bära över min klänning så det berättar jag inte för henne... Någon värdighet kan man väl få ha kvar !). Hon bestämmer sig för att tänka på det under lektionen... I slutet av lektionen ropar hon på mig och säger att jag "better keep that dress down" och att jag ska akta mig för Mrs. Hernandez, vår dresscodepolis och jag säger bara "Yes mam!" och andas ut. Resten av dagen gömde jag mig från Mrs. Hernandez och drog ner min klänning när jag gick förbi någon lärare. Men det var faktiskt värt det, fick så många komplimanger hehe
I Maine hade detta inte hänt! ;) /H
SvaraRaderaHej, lillgumman!
SvaraRaderaNu har jag äntligen läst igenom din blogg, och du skriver ju jättebra och roligt. Mamma och pappa och syskonen, som är vana vid att ha dig hemma, saknar dig ju på ett annat sätt förstås, men jag tycker också att det känns både spännande och lite vemodigt att du har blivit så vuxen och ska vara borta hemifrån i nästan ett år. Nu är jag i alla fall inte alls orolig längre. det verkar ju vara en väldigt fin och gullig värdfamilj, och en trevlig liten stad. Och att du är jätteduktig på allt och klarar dig bra i alla situationer, det vet vi ju allihopa.
Det var så fint att se mammas och pappas bröllopsbild med dig i Moradräkt. Du var så söt (och det är du ju fortfarande). I kyrkan var du så duktig och satt så fint bredvid mamma och pappa (men du var stenhård på att ni gifte er alla tre, inte bara mamma och pappa. På den punkten gav du dig inte). Och så hade du den där ljuvliga spetsklänningen på festen. Jag minns att du hade bestämt dig för att inte missa tårtan, fast det började bli sent. Du försökte hålla dig vaken, men till slut gick det inte längre, och så la du dig på två stolar och somnade, och jag kliade dig på ryggen.
Som du ju vet var vi och firade farmor hemma hos er förra helgen. Det var härligt att träffa mamma och pappa och August (och Alva). Det har varit en fin höst så här långt - varmt och skönt, och vi kunde sitta ute till sent på kvällen. Mamma och jag "trackade" pappa för att han ville åka på en extra shoppingrunda och köpa marschaller som passade exakt i de tjusiga marschallhållarna, och vi bara: "Men guuuud, vad onödigt". Men sen visade sig att det var supermysigt att sitta ute med marschallerna runt sig, och pappa utropade triumferande: "neprevzoydennyy uyut!!" (eller nåt i den stilen).
Alva verkade tycka att det var okej att det var en massa främmande människor där. Hon tog en liten jaktrunda i skogen och hängde med August. August var jättesnäll mot Matilda och tog hand om henne, och hon gjorde sitt bästa för att impa på honom. Hon fick se lite av landskampen Sverige - Irland i fotboll på fredagskvällen, och nästa dag vid frukostbordet sa hon till August: "Tarzan bor i Sverige!" Jag: "Gör han? Bor inte han i djugeln i Afrika?" "Nää... han bor i Sverige. Han som har fläta och är världens bästa fotbollsspelare!" Jag: "Jaaså, du menar ZLATAN? Nä, ja han kommer från Malmö-djugeln!".
Farmor hade självklart varit och badat i Tullan - så pass varmt har det varit. Vi funderade också på att bada på vägen, men Matilda var förkyld, så det funkade inte. Nu börjar det dock bli rött och gult på träden och kyligt på morgnarna. Vi plockar ner de sista äpplena från vårt äppelträd idag.
Matilda har börjat skolan. Det är en stor omställning, men hon har massor av kompisar i alla fall. Hon var trött som en gnu i morse och inte sugen på att gå till skolan, men i dag är det i alla fall fredag = mys. Det blir tacos och filmkväll med "femmerbanden" (Matilda och fyra grabbar som bor här i kvarteret). De ska se Gruesome Me.
Det är roligt att se bilder från ditt liv i USA också. Jag tycker du passar så bra som Texas-tjej - lång och snygg och lite lagom kaxig, ha ha.
Det är säkert en upplevelse att vara med om Homecoming. Hoppas att det blir en rolig bal också. Du blir säkert snyggast. ;-)
Snart är det ju Halloween och Thanksgiving också, så då får du vara med om en massa amerikanska traditioner.
En av mina favoritartister - Townes Van Zandt - kom från Fort Worth. Om du inte har hört honom, så gör det: http://www.youtube.com/watch?v=xG2JDDEixmU&list=ALBTKoXRg38BBOmLsHiBDEd2QyRS37Z-xK
Dag hälsar så mycket och säger att om du behöver hjälp med American History-ämnet, så kan du gärna fråga honom.
Kram från faster Elisabeth
Hahaha älskling vilken klänning var det?? Puss älskar dig!
SvaraRadera